Ett av mina bästa beslut var att sluta sitta i baksätet och istället ta över ratten i mitt eget liv. Visst, det är ganska smidigt att luta sig tillbaka i sätet, se utsikten passera förbi, slippa ta beslut om var man ska åka, hur länge man ska stanna och när man ska bege sig hemåt igen. Risken är bara att man hamnar på platser man inte gillar, på platser som någon annan valt. Man skyller lätt på andra också, på att det är någon annans fel att man hamnat där, bland folk man inte kan relatera till eller har något gemensamt med. Man blir ett offer för det som händer en.
Om man själv styr har man möjlighet att påverka. Man kan styra bilen mot ett mål man kanske inte riktigt ser än, men i alla fall i den riktning man känner för. Genom en skog man tycker ser bra ut istället för längs åkern som känns lite, lite fel. Man tar tillbaka autonomin i livet och får en känsla av kontroll. Man inser att det är ens eget ansvar att blinka åt höger när man borde svänga och förstår att varje lite sväng är ett aktivt val. Mot vad bestämmer man själv.
När jag var yngre tyckte jag att det var läskigt att själv sätta mig i förarsätet, eftersom jag upplevde att bilen jag satt i inte var gjord för mig. Bilmärket var fel och skogen jag körde i kändes otrygg. Då var det bäst att sitta kvar i bilen och låta någon annan köra.
Jag kommer ihåg när barnen var små och jag bestämde mig för att testa att köra själv. Jag anmälde mig till en kurs jag verkligen ville gå och insåg att trots att jag tvingades till framsätet, knapparna var ovana och sätet kallt kunde jag öka på rumpvärmen, ställa in rattens höjd och lära mig att navigera. Ju fler gånger jag testade att köra desto lättare blev det och ju lyckligare blev jag.
För mitt mål har alltid varit att hitta sätt att navigera mig till ett gladare och mer lyckligt jag där jag kan vara mig själv och hitta en by med andra som liknar mig. Skogen där jag bor behöver vara fylld med vackra, härliga träd och små undangömda gläntor och runt den en bred horisont utan staket och murar. Jag vill knappt ha vägar, men behöver nog lite ledstråk och fasta punkter längs vägen, stämningsfull belysning och några ljuspollare att följa ibland.
Stormpenna innebär en skog där jag tror att allt detta är möjligt, men vägen dit kommer vara lite krokig tills jag utforskat alla möjligheter och gläntor i skogen. Jag har också en förhoppning om att jag ska kunna hjälpa andra i sina resor i livet tack vare Stormpenna och jag kommer att försöka ge mig själv tid att hitta en bra väg.
Under tiden hoppas jag att ni har en fin vecka och att ni stannar kvar tills nästa nyhetsbrev! Passa också på att kika in fliken Trädgårdsdesign på min hemsida för att veta mer: Trädgårdsdesign | Stormpenna
Ha en fin resa, så ses vi kanske i samma skog!
Comentários